Start Nyheter Inez, foton mm Kritik Foto, ej hund Länkar

 

horizontal rule

Vi överlevde ett nyår till….

… och jag hoppas vi fortsätter överleva många nyår fram över!

av Linda Ritzén

Inez är jätterädd för fyrverkerier, inte speciellt skotträdd, jag kallar det fyrverkeri-rädd. Detta beror förmodligen på att vi vid förra nyåret (Inez första) fick en raket precis framför oss utkastad från ett fönster på andra eller tredje våningen…

Helvetet börjar redan vid lucia, men 2006 avtog det för att accelerera den 27:e december. Den dagen slutade Inez kissa på våra små snabbvändor…

Från den dagen började vi sätta klockan på halvsex på morgonen och gå en kiss och bajspromenad på ca 15 minuter, innan alla skollediga ungdomar/barn vaknade och började smälla.

Om vi hade tur så kunde Inez klara sig från smällare på förmiddagskissen också, men det var inte säkert. När klockan var ungefär ett-två tog husse bilen, körde upp den framför porten och tog med Inez ut i skogen… I skogen kan man både kissa, bajsa och leka för där är det lugnt och skönt.

Om vi tycker det är jobbigt?! Så klart det är jobbigt att gå upp i ottan (när man dessutom har semester) för att rasta hunden, så klart det är jobbigt att åka flera mil till skogen för att vår lilla raggsocka ska få göra sina behov, men det jobbigaste är trots allt att se sin lilla älskling må så himla dåligt och inte kunna slappna av ordentligt i sitt hem!

I flera dagar hade jag gett Inez ett lugnande naturmedel som innehöll samma ämne som finns i modersmjölken. Hon blev inte groggy av det, bara lugnare och framförallt tryggare. Första kvällen hon fått detta medel, var hon i vår säng för sitt kvällsgos, det hade hon inte vågat dagarna innan p g a allt smällande runt vårt hus.

Nyåret flyttade vi ut till våra vänner som också har hundar och bor i ett litet villasamhälle någon mil utanför stan. Det var en fröjd att se Inez med hög svansföring mellan bilen och deras hus, ca 10 meter!

Tolv-slaget närmade sig och vi höjde tv:n och stereon ännu mer. Klockan tolv höll Inez på att gå upp i atomer, flyende försökte hon krafsa på dörrar för att komma undan. Emellanåt satt hon bara och skakade. För att inte jag skulle bete mig annorlunda fick jag sluta titta på den skakande lilla vovven och titta på barnen istället, då hade jag inte långt till tårarna. Då kom Inez på att under sängen var det mörkt och tryggare så då kröp hon under där…

Med tanke på hur stressad hon varit vid tolvslaget blev jag förvånad när hon redan före ett kom fram tassandes, hon var fortfarande orolig och tittade sig extra omkring, men paniken var borta.

Vi sov på golvet vännernas vardagsrum och Inez hade nära till oss och tryggheten. Jag vaknade flera gånger av att Inez tassade omkring och inte riktigt fick ro, till slut sov hon i alla fall. Förmiddagen avlöpte i lugn och ro och när Inez gick sin morgonrunda med min kompis så var svansen höjd och humöret på topp igen!

På vägen hem från vännerna stannade vi till i ”vår” skog och gick utmed sjön. Inez lekte och busade och verkligen älskade livet igen, vi drog en suck av lättnad.

Den tionde januari har passerat och Inez är så trött, så trött. Vi hör fortfarande smällare då och då, framför allt på kvällarna. Vardagen med dagmatte och jobb kom ifatt oss och Inez bara sover dagarna igenom. Nyåret tog hårt på Inez, vår lilla raggsocka har säkert inte slappnat av till 100 % på ca tre veckor. Ungefär den 15 januari började Inez visa sitt rätta, busiga jag igen.

Min träning inför nästan nyår har redan börjat. Jag har redan startat skott, åska och fyrverkeri-cd:n ett par gånger. Jag ska se till att ha fetvadd och de där lugnande tabletterna hemma. Vi ska utsätta Inez för ännu mera skrammel och annat som kan göra henne mera ljudvan och vi har beställt ytterligare en fyrverkeri-dvd för att kunna träna ljud så mycket som möjligt.

Jag hoppas att ALLA, enskild hundägare som uppfödare, tar sitt ansvar för att försöka förebygga ljudkänslighet genom förnuftig avel, information och bra träning från grunden. Vi måste dela med oss av våra träningstips och framför allt inte dölja att vi har dessa rädslor i rasen. Rädslorna måste vi lära oss av så vi kan hjälpa våra fyrfota vänner till ett värdigt liv, inte vill vi att de ska leva sitt liv i skräck!

När VI gjort det vi kan, bland annat genom träning och sprida kunskap så får vi hålla tummarna för att resten av befolkningen tar sitt ansvar och i första hand börjar följa lagen.